Jag är jättestressad, fattig, snart hemlös igen.
Men:
Jag har träffat någon som jag skrattar med. Som kan säga "den här kommer du gilla" och ha rätt. En jag tycker om även då hon är sur, en jag tycker om både när vi aldrig får en paus och när vi inte setts på en vecka.
Jag har inte känt mig så här harmonisk på flera år.
Fast jag passerade en deadline i morse och fortfarande inte är klar.
Fast jag är pank för tusende gången denna månad.
Fast jag vet att hon ska åka om två månader.
Det sista kanske gör allt bättre. Jag tar mig tid. Jag brukar nog inte ta mig så mycket tid för människor.
Så tänker jag att vi dansar i videon till Beiruts 'Elephant gun' och allt är perfekt.
Jag har världens bästa vänner.
Jag hatar inte människor längre.
måndag, augusti 18, 2008
Sen ibland är allt bara så himla bra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar