Coincidences coincide

Häromdagen satt jag i en trappa. Lyssnade på något humorprogram i P3 och rökte lite. Jag fick syn på en liten skalbagge och blåste lite. Jag gillar inte insekter. Han hamnade på rygg och sprattlade frenetiskt med benen. PRECIS två sekunder därpå hör jag något skrämmande i P3s sketch. Hjälp skalbaggen som hamnat på rygg. Otroligt obehagligt. Då jag blåste igen kom det visst med lite kolmonoxid och tjära av bara farten. Han slutade sprattla i alla fall.

Idag är det fredag och jag orkar inte gå till jobbet för jag är bakfull. Daniel och jag pratade om livets stora frågor till en och annan sex on the beach i varsin solstol på Thaiboats sandstrand. Idyllkänslan infann sig tidigt, och mot stängning dansade jag barfota och silade sand mellan tårna. Vi hittade en husbåt där det såg ut att vara fest (vem har en neonskylt med texten bar och jättestora självlysande neonblå isbitar på båten om det inte är fest?). Vi gick ombord och tittade lite genom olika fönster tills vi märkte att det kanske inte alls var fest. Just som vi skulle av rusade en rosenrasande författare ut bakom någon kran eller så på däcket, iförd tofflor och morgonrock och med en jättelik påk i handen befallde han oss att lämna båten. Men skriv inte bar om det inte är bar, liksom.

Det kändes långt från Skanstull till öppna ölställen, så jag prövade skjutsa daniel på min lilla cykel. Det gick bra för mig, men Daniel var visst jättedålig på det där. Han var ganska sårig när vi vaknade, tydligen hade jag kört över olika kroppsdelar han tyckte om då han upprepade gånger ramlade av cykeln. Dumt.

Eventuellt ska jag byta namn på bloggen till en vardagsalkoholist i vardagen.

Nu ska jag skicka in min deklaration. Jag förstår inte riktigt varför jag inte bara brände iväg ett sms för en månad sen och inkasserade 4500kr nu till midsommar, kanske den bästa timlönen man haft (om man räknar på de trettio sekunderna det tar att skriva smset motsvarar det en timlön om 540 000kr. Tänk då förra året då jag fick tio tusen för blott trettio sekunders smsande. 1 200 000kr/timme. Skattat och klart. Plus ränta(!)). Istället får jag nu betala någon, antagligen skithög, straffavgift och vänta på eventuellt resterande belopp till kanske Augusti. Sjukt dåligt Eric, bli vuxen kanske.

Sommar 2008

Jag måste bara hitta någon intressant. Någon jag kan prata med i över tjugofem minuter och vill ligga med. Någon värd att stalka. För övrigt saknar jag Emelies jeans väldigt mycket. Dom var jätteslitna med lite hål och ljusblå. Mjuuk bomull.

Dagens betraktelse

Gud vad sexigt det är med mjuka, lite pösiga jeans. Sådär lite urtvättade och riktigt slitet mjuk bomull. Jag såg en kvinna på bussen nyss. Jag vill ha henne. Jag var smutsig och luktade illa. Hon tittade på mig ändå. Dessutom hade hon sån där fin, rak, lång snygg-tjej-lugg. Jag vill ha henne.

Är min kärlekstörst tillbaka? Var det bara en engångsföreteelse? Var hon kvinnan i mitt liv?

Så idag har jag än en gång lärt mig; missa aldrig en chans. Tänk om jag aldrig ser henne igen?

Dissen #1

Jag är inte den snyggaste killen i stan, men faktum är att jag sällan misslyckas med någon form av ragg eller flört. Nästan alltid får jag vad jag vill, oavsett hur eller var jag vill det. Inte så att jag ligger med alla hela tiden, det vill jag ju sällan. Mer kanske vardagskärlek, bekräftelse, möjligheten. Ikväll satt jag, Daniel, Sofia och Malin på Carmen en liten stund. Vi satt bredvid några lite jobbiga tjejer, tjejer som man kan tänka kanske går på studentskivor på Kungsholmen och kanske pratar lite väl högt på tunnelbanan. Men en av dem var supersöt. Långt, rakt mörkt hår med en rak lugg som ramade in det smala ansiktet, höga jeans och en lite stor poppig tröja. Då jag försökte vara trevlig mot mina vänner missade jag mina chanser att vara trevlig och flörtig, men när hon plötsligt reste sig för att gå blev jag tvungen att snabba mig. Ur mig kom någon kanske inte jättecharmig kommentar om att vi borde dricka en öl någon dag, och fram åkte handen och pennan. Av gammal vana. Hon sträckte sig mot pennan, men vände plötsligt och svarade
Nej, du får inte mitt nummer. Vi ses säkert här någon dag.

Dessutom går det inget bra på tv. Jävla skitkväll.

Dessutom #2 ska jag upp klockan fem imorgon.

Dessutom#3; det skrämmer mig lite att jag blev sur och tänkte jävla bitch då hon lämnade lokalen. Hade ens jag, megadesperat som jag är, lämnat mitt telefonnummer till någon jag knappt sagt ett ord till? Kanske?

Dessutom #4 minns jag mig höra dem nämna något om Mariatorget. När jag hämtat mig från disschocken cyklade jag snabbt efter men hittade dem inte. Nu kommer jag bli tvungen att gå förbi Carmen varje kväll tills jag hittat henne. Jag hatar nej. De blir särskilt hårde när det handlar om något så oladdat som ett telefonnummer.

Sent konstaterande

Gud vad jag överanvänder kommatecken.

Road to celebrity

En kul sak man gör för sällan är att ljuga. Hörde en intressant historia på morgonmötet då ett par män utgett sig för att vara de som upphandlar tv-rättigheter till de största evenemangen i världen, så som OS och kanske Eurovision. De utgav sig för att vara de enda i branschen, ha kontor i Stockholm, London, New York, och självklart var de bara två som delade på miljonerna de fick in. Visitkort hade de såklart inte, de var ju de enda i branschen. To big to be known, liksom. Männen de skröt för hade blivit så imponerade att de ignorerat sina ragg för kvällen och bara koncentrerat sig på att bli bästisar med dessa storheter.

Jag ska sätta mig och skissa nu. Massor av roliga identiteter ska jag ha. Genomtänkta och intränade. Jag ska slänga mig med facktermer och namedroppa alla stora i branschen.

För övrigt har jag världens roligaste jobb just nu. Hela världen känns som en lek. Jag hoppas det går att göra på heltid i framtiden. Leka, världens bästa grej.

After work

Jag behöver:
1) Mat. Mest fett. Pizza? Kebab? Mest kött kanske, kanske Texas igen?
2) Sällskap. Texas? Pizza? Kebab? #3?
3) Öl? Drinkar? Folkoperan?

Tänk att kombinera dessa! Tänk att äta en rejäl måltid på folkoperan och skölja ner med emmas berömda Chicago fix. När jag tänker efter har jag aldrig ätit där. Det har jag nog inte råd med idag.

Sen jag slutade jobba för en och en halv timme sedan har jag:
1) Erbjudit Tove gratis pizza. Hon bangade. Banggirl.
2) Åkt förbi Amandas jobb. Call me, baby! utbrast jag nonchalant. Hon slutar om en kvart. Var inte trött, var inte trött! Bacardi!
4) Kollat tv.nu
3) Lusläst vägverkets magasin Sommarvägen. Fin skrift där man bland annat får lära sig hur man kör miljösmart, undviker vattenplaning och vilka vitesbelopp som föreligger oss cyklister vid olika trafikförseelser.
5) Kollat tv.nu

Andra bra saker jag gjort idag:
1) Skrivit ut olika papper jag ska ha imorgon. Framförhållning kallas det, och är navet i min personliga utveckling.
2) Levererat arbete i tid. För en gångs skull. Plötsligt insåg jag hur mycket tid man sparar på att slippa hitta på ursäkter.
3) Laddat Ipoden. Framförhållning, igen. Jag lät den alltså sitta i tills den var färdig, inte bara ladda fem minuter så den ska räcka hem. För övrigt är ju mp3spelare sjukt nittiotal. Tjugohundraåtta cyklar vi, och då är det skitsvårt att hålla koll på cigarett och mobiltelefon om man samtidigt har hörlurar på sig. Dessutom blir man ibland skitskraj när någon bil susar förbi/tutar precis bredvid utan att man hört dem komma. Mobiltelefonen känns för övrigt också ganska nittiotal. Typ som nycklar, koder och kreditkort.
5) Skruvat isär och rengjort mekaniken i favoritpennan.
6) Fyllt i förra veckans göromål i kalendern.
7) Flyttat ett glas från bordet till diskhögen på bänken.

Bra saker som händer ikväll även om mina planer går förlorade:
1) Terminator: the Sarah Connor chronicles TV3, 2100

Frukost och konverteringar

Gud testar mig tror jag. Inte nog med traumat förra veckan, då den blodiga kroppen vid odenplans tunnelbanestation tvingade mig att jobba upp min karma. Idag fick jag bevittna ett ganska våldsamt slagsmål på gatan här utanför jobbet. Jag tror det var tre mot en, om jag räknade rätt. Tre mot en full uteliggare. Känns humant. Tydligen sparkade de honom när han låg ned också, berättade Jojje som han se lite mer än jag. Just som jag tänkte rusa ut gick de därifrån. Han testar mig bara. Jävlas lite. Adrenalin kommer fort. Nu mår jag lite dåligt för det tog så lång tid för mig att reagera. Kanske fem sekunder. Eller tio till och med. Inte att jag hade gjort någon skillnad som det utvecklades denna gång, men tänk om någon hade dött på de tio sekunderna? Tänk om det var just där han skulle dra kniven, och allt som krävts för att styra av det hela vart lite uppmärksamhet? Det hade varit synd. Då hade jag nog inte tyckt om mig så mycket nu. Ibland har jag kanske tänkt att om man gör bra saker så samlas poängen på hög. Det är nog inte sant, jag tror man måste göra bra saker så ofta man har chansen. Kanske ska man snarare se det som ett privilegium att få visa lite civilkurage. Det är ju trots allt något väldigt fint.

Något annat fint är lunch-burgarna på Texas. Idag åt jag 250 gram med bacon och ost, men utan grönsaker och dressing. Som alltid. Den smyger ner och lägger sig som ett skyddande lager i magen, varefter man kan inta obegränsat med kaffe och cigaretter utan den karakteristiska smärtan i magen som så ofta uppkommer när man druckit för mycket espresso.

Idag sitter jag och batchar mpeg-fyror i olika upplösningar. Det är ett bra jobb, då mesta tiden går till att vänta. Vänta = slösurfning och, om man så vill, bloggande. Förra veckan ryckte jag in på mitt gamla jobb, där jag jobbade som stensättare. Tydligen finns det inte många som kan hugga skiffer med sådan precision som jag. Jag brände mig på ryggen och fick några nya muskler ganska kvickt. Jag ska nog jobba lite där i sommar. För hälsans skull, om inte annat. Vore ballt att inte ha en kropp som en anorektisk fjortonårig tjej.

Åter till bloggens tänkta ämne - intet nytt på kärleksfronten; dagar och nätter präglas av uppgivenhet och kaske lite ensamhet. Herregud alla är väll ensamma, men jag är nog särskilt dålig på att hantera det och särskilt dålig på att se saker i perspektiv. Tror jag skröt om just mitt nyfunna perspektiv här om sistens, kanske så sent som igår, men jag ljög nog. Perspektiv är nog lika avlägset som förr, men det är lätt att misstolka vissa saker. Lätt att missta sina tankar, ofta kanske man tänker en sak just för det är precis tvärt om, eller kanske mer att man känner en sak just för man tänker tvärt om. Och vice versa. Egentligen är nog enda skillnaden i mitt känsloliv mot för någon månad sen att jag i mångt och mycket gett upp hoppet. Tror jag nämnde det sist, jag ser knappt kvinnor på gatan längre. Alltid har jag gått och tänkt kanske hon, kanske hon, men plötsligt ser jag ingen längre. Kanske låter som en bra grej, men för mig symboliserar det slutet, döden.

Äsch, ryck upp dig. Det finns ju de som har det värre. Herregud jag har ju ett ganska bra liv på ytan? Bäst att leva upp till det, eller åtminstone ge sken.

Ett steg fram, två steg bak

Så vaknar man och inser att det är en dag igen. Hur kunde jag somna igårkväll, när jag sovit nästan hela dagen? Till frukost fick jag lite vaniljkräm som blivit över från middagen, som för övrigt bestod av makaroner med vaniljkräm. Idag ska jag investera i smör, och kanske några andra nödvändigheter. Jag inviga min nya skurborste, och en gång för alla få bort campari-doften i hallen. Idag är också första dagen utan busskort. Jag har bestämt mig för att inte ha något busskort i sommar. Elin Kling tycker ju trots allt det är sexigt att cykla. Hon verkar go, Elin. Man kanske skulle stalka henne lite?

Idag är också dagen då jag för första gången tänker köpa kondomer utan en tilltänkt partner. Mitt nya oberoende jag behöver kanske en liten morot. En liten påminnelse om att alla inte är ensamma i världen, och att heller inte jag måste vara det, varje gång jag öppnar badrumsskåpet.

Jag tror jag aldrig varit såhär likgiltig. Jag orkar knappt bry mig om att tv:n står på kanal fem, vilket betyder en diskussion om schlager-klänningar mellan Josephine Crawford och de töntiga killarna i "Vakna med Voice". Det finns kanske inget jag hatar så som morgonprogram i kommersiell radio.

Faktum är att jag trivdes bättre som desperat, sökande, patetisk än som likgiltig, stillastående, patetisk. Likgiltig så till den milda grad, att jag knappast hetsat upp mig ens över Tove på sista tiden. Jaha, kul att hon kom, kommer jag på mig själv med att tänka. Jag blev ens inte förkrossad när hon plötsligt gick. Jag trivdes bättre desperat stalker, jag gjorde det.

Ny dag. Gå till jobbet, stäng av Josephine Crawford. Jag gillar inte inställsamma mediahoror. Jag behöver åsikter och det måste på i alla fall något plan kunna anses kontroversiella, annars kan det vara. Antingen personligt eller kontroversiellt, annars kan man vara tyst. Eller åtminstone i media. Denna information tycks gått de flesta förbi.

8.50, måste ha frukost.

Help me, help you

Tycks alla slutat blogga och gått ut i solen. Jag bestämde igår att jag inte får gå utanför dörren innan jag städat, vilket tvingar mig att se på alla möjliga värdelösa tv-program. Jag kanske aldrig vart såhär oinspirerad. Med sommaren ska ju följa kärlek och lust, men faktum är att jag inte ens slentrianfantiserar om kvinnor jag möter längre. Visst, vädret är bra och fina stunder med vänner är inte att underskatta, men utan ens hopp om kärlek och utan antydan till nötkött i kylskåpet är livet ganska tråkigt. Till och med alkoholen har slutat kännas rolig. Höjdpunkten idag är reklampauserna på tv:n. Särskilt tidigare omnämnd Mer-reklam, såklart. Men vem har hittat på de dubbade reklamfilmerna där ett par föräldrar bråkar om godis och barnen säger ifrån? Och herregud så glad jag är att jag missade schlager-jippot i år, nu när jag råkade zappa förbi en liten tillbakablick och såg alla hysteriska kitsch-bidrag. Så kommer Finland på det, mer hårdrock och lite kulspruta! Great.

Desperat försöker jag styra upp några tankar, men varje gång kommer jag tillbaka till ingenting. Desperation har bytts mot hopplöshet samtidigt som kärlek och vilja bytts mot ingenting, än en gång tycks jag tappa greppet, lite mindre, lite mer innehållslös, lite längre bort rent fysiskt och mycket längre bort i spelet.

Shortcut

Igårkväll satt jag i en blodpöl och höll hårt min tröja mot en kvinnas bakhuvud. Väninnan grät och sa du får inte dö, du får inte dö. Den bleka kvinnan bara log och tog sin väninnas hand i sin. Jag kunde svurit på att jag såg en bit av hjärnan trilla ut. Jag gömde klumparna under tröjan, så inte väninnan skulle se dem. Hon skulle ju inte dö.

Att dö i mina armar

Livet borde alltid vara som Mer-reklamen. Den då söta tjejen träffas av amors pil och faller i armarna på söta pojken. Den är kanske det finaste jag sett i modern tid. Det är sällan så.

Wednesday by night

Nu måste jag jobba. Jag är trött på att jobba. Jag vill ha asmycket pengar och leka hela dagarna. Ikväll har Ebba och Maria releasfest på pet sounds. Det serveras musik och tårta, och det säljs lådvis av den supersnygga ep:n med plastpåsar i ett rum på framsidan.

Senare baba sonic(!) för andra veckan i rad. Let's hoppa i fontänen this time! Jag måste bara komma på någon skitbra finansiering för kvällen så jag kan bli superfull och spexxa roliga fotografier.

För övrigt tänker jag hoppa med cykel ner i karlbergskanalen i sommar. Jag har hittat en jätterolig liten ramp liksom under en bro. Spexx!

Ses ikväll!

Puss!

Elin Kling!

Morgonens strösurfande ledde mig till några stiltips för män på tidningen café's hemsida. Se vad jag hittade!

"4. Vilka är dina tre bästa stiltips till män, vår/sommar 2008?
– 1) Skaffa en söt flickvan. Gärna från Mariestad! 2) Sola. Skit i att det ar farligt. Rynkor är snyggt. 3) Cykla. Sexigare färdmedel finns inte."

Äntligen lite nyttiga tips!

Love me tender

Det var nog länge sedan jag blev kär i verkliga livet. Men alla dessa bloggar! Det är fantastiskt, två timmars googling, max, är allt som krävs för ett halvdygns kärleksrus. Så tänkte jag, att om jag sparar ner bilder på alla de jag faller för i bloggvärlden, och photoshoppar ihop dessa med de jag varit kär i på riktigt, då kommer jag äntligen hitta min drömkvinna! Kanske att man kan sätta upp lappar på stan när man är färdig. Typ som när någon tappat bort sin ett år fyra månader och tio dagar gamla gråspräckliga bondkatt med hack i ena örat och en extra tå på ena tassen. Hopp!

U-liv

Tvättid klockan sju på morgonen. Jag förstår inte att jag gick med på det här, men jag antar att suget efter rena kalsonger var stort. Egentligen borde man ha kanske tre hundra par kalsonger och strumpor. Det lär ju gå in kanske 100 par bara i en tvättmaskin, så då kunde man ta ett långpass runt jul eller så och sen ha rena kalsonger i nästan ett år!

Det värsta nu är att jag sitter här helt morgonäcklig men kan inte göra något annat än att stirra på facebook. Alla handdukar hänger i torkskåpet och ica är stängt för frukostinköp.

På sommaren är det lätt att man koncentrerar all sin kvinnojakt till parker. Kanske lite klubbar också, men det är ju inget sommarfenomen. Tyvärr träffar man ju aldrig dessa ballaste människor när man börjar med att döma dem efter bröst/rumpa. De bästa, snyggaste, verkligaste kvinnorna hittar man väll fortfarande i kollektivtrafiken? Isåfall kan jag ju inte cykla hela sommaren. Eller finns dessa bästa kvinnor på cykel också? Då kan jag plinga på dem. Det vore ashett.

PLINGPLING!
tune of summer

Om femtio minuter öppnar Ica. Då ska jag köpa smör till mitt knäckebröd! Woho!

Nästa vecka är denna panikfattiga period slut! Kan det vart min längsta? Kanske kanske. En dag var det så illa att jag bakade scones med sirap istället för smör och åt utan pålägg. Men snart är jag man igen. Ses på folkoperan! Woho! Parteyheyhey! Jag och Amanda kommer troligtvis riva några klubbar. Kanske att vi sänker Harley-båten. Sen ska vi hänga på Thaiboat och dricka piña colada. Hey freedom!

Inkonsekvens

Madeleine har rätt, jag borde faktiskt börja skriva här igen. När jag försvann härifrån för kanske en vecka sedan kände jag att jag ju klarade mig ganska bra själv, men naturligtvis var det bara ett symptom på att jag jobbat för mycket, druckit för mycket och sovit för lite. Nu har nog ändå de flesta tagit bort sitt bokmärke, så jag kan ju lika gärna börja om här som att starta helt på nytt.

Nyheter:
Jag har fått en cykel. Den är skitsnygg, verkligen skitsnygg. Peo hittade den i sitt förråd och ville inte ha den. Peo vill inte cykla längre sedan han bröt foten i början av nittio-talet. Nu ska jag sluta köpa busskort. Tur att jag är skitbra på att cykla och tar mig från dörren till vart som innanför tullarna på max tjugo minuter.

Jag har en ny kompis. Hon heter Amanda och är asgrym. Någon kanske till och med minns, jag skrev om hur bra kompisar jag trodde vi skulle bli innan vi kände varandra för några veckor sedan. Annars går det bra att söka. Amanda och jag är asbra på att dricka sprit och skrika bögjävel åt varandra. 

Det har blivit sommar. Plötsligt är det ganska trevligt att vara singel. Man kan sitta i en park med solglasögon och titta på tjejer med snygga bröst. När man har lust tar man Valentinas kickbike och studsar över gräsmattan för att prata med dem. Tyvärr ser jag mest rolig ut i solglasögon, så mina chanser är kanske inte jättebra. I lördags friade jag till Lisa, men hon sa nej. Förresten ser jag jävligt dum ut i keps också. Observera att jag hade solsting då denna bild togs. Förresten #2; jag ser ut exakt som min lillebror! Han är elva.

Det var också i lördags jag somnade i kanske tjugoåtta graders värme, mitt i gassande solen på gräsmattan i Tantolunden. När jag kom hem fick jag supermycket feber och frossa så jag knappt kunde stå. En tråkig bieffekt var att jag dessutom redan i maj lyckats skaffa min traditionella välmarkerade T-

bränna. Särskilt då på vänster arm. Det värsta med denna typ av solbränna är att man ju inte vill visa den. Det resulterar i att man har t-shirt på sig hela sommaren, och kontrasterna blir bara starkare och starkare. I augusti vill man ens inte visa sig utan tröja för mamma. Men det är ju tradition.

Idag skrev jag en kommentar på Hanna Fridéns blogg. Jag visste väll inte vem hon var, bara någon randomblogg jag ramlat in på. Inlägget handlade om att hon ville ha en toffelkille i sommar, som kunde sova med henne men låta henne vara ifred på dagarna. Utmärkt, tänkte jag och berättade kort om mig själv. Det tog kanske fem minuter innan Madeleine faceboxade ett citat från min kommentar. Genast blev jag lite orolig och beslutade mig för att faceboxa upp denna Fridén. Naturligtvis har vi fjorton mutual friends på facebook och alla tycker hon är jätteball för hon är snygg och smart och programledare. Alltså no offense, hon är säkert jätteball, men kan man inte få vara anonym någonstans? Som vanligt vet alltså alla allt jag gör utan att jag ens medvetet fläkt ut det. Då kan man ju lika gärna blogga, tänkte jag. Säkert sitter någon jag har tio mutual friends med och spanar på min nakna kropp genom fönstret just i detta nu. Det vore fint.

En sak som gör mig glad är dans på tv. Alltså inte typ Let's Dance, typ som i 13 snart 30 som precis gick på trean. När två börjar med någon superavancerad intränad synkroniserad dans. Så plötsligt kommer det kanske trettio personer till som helt magiskt kan vartenda move. Fantastic!

Fortsättning följer inte

Jag och Sebastian hade ett långt samtal på parkbänken här utanför igår. Om vad som är viktigt, om att bearbeta och gå vidare och om att skriva sina tankar. Sebastian hade när det var lite jobbigt skrivit som ett slags schema för vad han skulle gå igenom. När han ska vara ledsen, när han ska vara arg och när han ska vara uppgiven. Han satte den på kylskåpet och tittade på den några dagar innan han kände sig redo att ta bort den. Bra tipps tyckte jag.

Vi pratade om mig också, ganska mycket. Om mina besattheter och hur de kan vara så långvariga. Men jag har gjort framsteg, mer de senaste veckorna än på hela året innan tror jag, det känns inte som det är så långt kvar nu.
Saken med dessa anteckningar man sätter på kylen är att man också måste slänga dem när man känner att de gjort sitt. Att det är bra att skyffla ur sig känslor, men i längden blir nog inget bättre om man hela tiden påminns om hur man var. Min förra blogg handlade bara om min besatthet till Tove. Fast jag kanske inte slutat vara besatt blev jag till slut tvungen att släppa den, och bli av med de värsta tvångstankarna som lagrats där.

Nu tycks det tyvärr ha blivit dags att kassera även dessa tankar. Jag måste nog börja om lite från början igen. Jag vill ha en riktig romantikblogg, så som denna var tänkt. En som blickar fram och inte bak, en fylld med hopp och utan sorg.

Hejdå