Så vaknar man och inser att det är en dag igen. Hur kunde jag somna igårkväll, när jag sovit nästan hela dagen? Till frukost fick jag lite vaniljkräm som blivit över från middagen, som för övrigt bestod av makaroner med vaniljkräm. Idag ska jag investera i smör, och kanske några andra nödvändigheter. Jag inviga min nya skurborste, och en gång för alla få bort campari-doften i hallen. Idag är också första dagen utan busskort. Jag har bestämt mig för att inte ha något busskort i sommar. Elin Kling tycker ju trots allt det är sexigt att cykla. Hon verkar go, Elin. Man kanske skulle stalka henne lite?
Idag är också dagen då jag för första gången tänker köpa kondomer utan en tilltänkt partner. Mitt nya oberoende jag behöver kanske en liten morot. En liten påminnelse om att alla inte är ensamma i världen, och att heller inte jag måste vara det, varje gång jag öppnar badrumsskåpet.
Jag tror jag aldrig varit såhär likgiltig. Jag orkar knappt bry mig om att tv:n står på kanal fem, vilket betyder en diskussion om schlager-klänningar mellan Josephine Crawford och de töntiga killarna i "Vakna med Voice". Det finns kanske inget jag hatar så som morgonprogram i kommersiell radio.
Faktum är att jag trivdes bättre som desperat, sökande, patetisk än som likgiltig, stillastående, patetisk. Likgiltig så till den milda grad, att jag knappast hetsat upp mig ens över Tove på sista tiden. Jaha, kul att hon kom, kommer jag på mig själv med att tänka. Jag blev ens inte förkrossad när hon plötsligt gick. Jag trivdes bättre desperat stalker, jag gjorde det.
Ny dag. Gå till jobbet, stäng av Josephine Crawford. Jag gillar inte inställsamma mediahoror. Jag behöver åsikter och det måste på i alla fall något plan kunna anses kontroversiella, annars kan det vara. Antingen personligt eller kontroversiellt, annars kan man vara tyst. Eller åtminstone i media. Denna information tycks gått de flesta förbi.
8.50, måste ha frukost.
Idag är också dagen då jag för första gången tänker köpa kondomer utan en tilltänkt partner. Mitt nya oberoende jag behöver kanske en liten morot. En liten påminnelse om att alla inte är ensamma i världen, och att heller inte jag måste vara det, varje gång jag öppnar badrumsskåpet.
Jag tror jag aldrig varit såhär likgiltig. Jag orkar knappt bry mig om att tv:n står på kanal fem, vilket betyder en diskussion om schlager-klänningar mellan Josephine Crawford och de töntiga killarna i "Vakna med Voice". Det finns kanske inget jag hatar så som morgonprogram i kommersiell radio.
Faktum är att jag trivdes bättre som desperat, sökande, patetisk än som likgiltig, stillastående, patetisk. Likgiltig så till den milda grad, att jag knappast hetsat upp mig ens över Tove på sista tiden. Jaha, kul att hon kom, kommer jag på mig själv med att tänka. Jag blev ens inte förkrossad när hon plötsligt gick. Jag trivdes bättre desperat stalker, jag gjorde det.
Ny dag. Gå till jobbet, stäng av Josephine Crawford. Jag gillar inte inställsamma mediahoror. Jag behöver åsikter och det måste på i alla fall något plan kunna anses kontroversiella, annars kan det vara. Antingen personligt eller kontroversiellt, annars kan man vara tyst. Eller åtminstone i media. Denna information tycks gått de flesta förbi.
8.50, måste ha frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar