Dissen #1

Jag är inte den snyggaste killen i stan, men faktum är att jag sällan misslyckas med någon form av ragg eller flört. Nästan alltid får jag vad jag vill, oavsett hur eller var jag vill det. Inte så att jag ligger med alla hela tiden, det vill jag ju sällan. Mer kanske vardagskärlek, bekräftelse, möjligheten. Ikväll satt jag, Daniel, Sofia och Malin på Carmen en liten stund. Vi satt bredvid några lite jobbiga tjejer, tjejer som man kan tänka kanske går på studentskivor på Kungsholmen och kanske pratar lite väl högt på tunnelbanan. Men en av dem var supersöt. Långt, rakt mörkt hår med en rak lugg som ramade in det smala ansiktet, höga jeans och en lite stor poppig tröja. Då jag försökte vara trevlig mot mina vänner missade jag mina chanser att vara trevlig och flörtig, men när hon plötsligt reste sig för att gå blev jag tvungen att snabba mig. Ur mig kom någon kanske inte jättecharmig kommentar om att vi borde dricka en öl någon dag, och fram åkte handen och pennan. Av gammal vana. Hon sträckte sig mot pennan, men vände plötsligt och svarade
Nej, du får inte mitt nummer. Vi ses säkert här någon dag.

Dessutom går det inget bra på tv. Jävla skitkväll.

Dessutom #2 ska jag upp klockan fem imorgon.

Dessutom#3; det skrämmer mig lite att jag blev sur och tänkte jävla bitch då hon lämnade lokalen. Hade ens jag, megadesperat som jag är, lämnat mitt telefonnummer till någon jag knappt sagt ett ord till? Kanske?

Dessutom #4 minns jag mig höra dem nämna något om Mariatorget. När jag hämtat mig från disschocken cyklade jag snabbt efter men hittade dem inte. Nu kommer jag bli tvungen att gå förbi Carmen varje kväll tills jag hittat henne. Jag hatar nej. De blir särskilt hårde när det handlar om något så oladdat som ett telefonnummer.