Arbetsliv ööh

Jag har alltid haft lite komplex över att jag inte är bäst på något. Bra på nästan allt - men aldrig bäst. För någon månad sen gjorde jag en liten lista med saker jag anser mig bra på, men vi kan ju repetera. Jag kan massor om ljudteknik, gitarrer, videokameror och optik. Dessutom råkar jag vara skitbra på att hugga sten och köra grävmaskin. Relativt bra på motorer och kan montera en gammal Mazda-förgasare med ögonbindel i snöstorm. Men jag har ingen specialité. Jag kan ganska bra om allt men allt om inget.

Det senaste året har jag funderat mycket på vad jag vill bli. Vart jag vill komma, att jag vill tjäna pengar, att jag vill bli bäst. Idag började det ösregna medan jag och Georg satt hos Lasse i parken. Vi blev sittande i evigheter under taket - jag ville ju inte gärna cykla därifrån i åska och hällregn. Det var värt det. Jag kom till insikt. Jag ska inte bli bäst. Jag är inte sån som är bäst på något specifikt. Rastlös är jag också, jag skulle antagligen tröttna för eller senare oavsett vad jag gjorde.

Så slog det mig.

Jag är ju en entrepenör.

Från wikipedia:

"Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande."

Det kommer gå vansinnigt bra för mig.