Jag har två stora rädslor. Båda är egentligen rädslor att missa. Ibland känns det som om tiden går för långsamt. Som att livet går mig förbi medan jag väntar. Som att alla andra hinner allt de vill medan jag bara stampar, hoppas, försöker. Idag är en sådan dag. En dag då jag sitter på en brygga, läser och vill inte ens hälsa på de vackra kvinnor jag ser. Livet känns långsamt, jag pratar långsamt och jag cyklar långsamt. Plötsligt slår det mig att millenieskiftet ägde rum för åtta och ett halvt år sedan, att jag snart fyller tjugoett och livet knappt börjat, att jag kanske dör imorgon och har knappt gjort annat än väntat. Herregud tjugoett är ju ingenting, men nej ingenting eller ingenting om lika länge till är jag fyrtiotvå och kanske fortfarande ingen familjefar, kanske fortfarande ensam och kanske fortfarande väntar.
Ibland känns det som livet går för fort. Att jag hastar mig igenom utan att blinka eller tänka. Vad vill jag och vart vill jag, vad är min mening och mitt mål? Min värsta skräck kanske är att gå obemärkt förbi, ett scenario som kanske blir som mest realistiskt om jag inte hinner se vad jag gör och vad jag gjort. Vem bryr sig egentligen om killen med karriär och pengar när skynet tar över? Eller värre, vem bryr sig om att jag älskar och vem jag älskar, att jag finns eller om jag finns eller funnits?
Jag hoppas vakna en dag och veta att det viktiga inte är vart man kommer eller hur man kommer dit, bara hur det kändes på vägen. Att tron på rikedomen är så mycket viktigare än rikedomen själv och att rikedom kan förloras medan drömmen som aldrig uppfylls är evig.
Just nu finns det två kunskaper jag inte skulle byta mot något annat.
Jag vet att John Cage var en Amerikansk kompositör som levde 1912-1992 bland annat skrivit 4' 33". John Cage har ävet skrivit stycket As slow as possible som just nu spelas under världens längsta konsert på en halvfärdig orgel i Halberstadt i Tyskland. Konserten har varat i snart åtta år, och kommer fortsätta i 631 år till. Orgeln tänker man bygga färdigt i takt med att tonerna ska spelas. Nästa ton hörs den femtonde Juli klockan 15.33.
Det andra jag vet är inte så viktigt.
Ibland känns det som livet går för fort. Att jag hastar mig igenom utan att blinka eller tänka. Vad vill jag och vart vill jag, vad är min mening och mitt mål? Min värsta skräck kanske är att gå obemärkt förbi, ett scenario som kanske blir som mest realistiskt om jag inte hinner se vad jag gör och vad jag gjort. Vem bryr sig egentligen om killen med karriär och pengar när skynet tar över? Eller värre, vem bryr sig om att jag älskar och vem jag älskar, att jag finns eller om jag finns eller funnits?
Jag hoppas vakna en dag och veta att det viktiga inte är vart man kommer eller hur man kommer dit, bara hur det kändes på vägen. Att tron på rikedomen är så mycket viktigare än rikedomen själv och att rikedom kan förloras medan drömmen som aldrig uppfylls är evig.
Just nu finns det två kunskaper jag inte skulle byta mot något annat.
Jag vet att John Cage var en Amerikansk kompositör som levde 1912-1992 bland annat skrivit 4' 33". John Cage har ävet skrivit stycket As slow as possible som just nu spelas under världens längsta konsert på en halvfärdig orgel i Halberstadt i Tyskland. Konserten har varat i snart åtta år, och kommer fortsätta i 631 år till. Orgeln tänker man bygga färdigt i takt med att tonerna ska spelas. Nästa ton hörs den femtonde Juli klockan 15.33.
Det andra jag vet är inte så viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar