Ungdomsfylla

Jag kan inte sova. Såg just Dazed and confused och önskar mig ignorans, ungdom, spänning, hångel. Förr var det spännande att leva. Skickar fina sms till en del jag gillar. Jag en ganska dålig vän just nu, orkar inte höra av mig mycket, orkar inte ställa upp. Det kommer och går antar jag. Funderar på att köpa en sommarbil och åka runt lite. Kanske till någon småstad och gå på dans.

Tiden accelererar fortare för var dag vi överlever. Troligtvis går det fortare från tjugo till fyrtio än från femton till tjugo, jag tror det accelererar så fort. Eller kanske ska man dividera dagarna med antalet dagar man passerat. Egentligen spelar det kanske ingen roll, den mesta tiden flyter ju bara ihop, förflutet, förflytet, finns ett samband eller bara en dålig ordvits? Man kan tänka att snart är det slut på det roliga, eller om man så vill att snart börjar det roliga. Det spelar roll vad man tänker, antagligen är det vad som avgör. Precis som sockerpiller botar sjuka skapar vi vår framtid, men jag gräver min grop då jag skyndar mig att inte missa.

Imorgon gör jag klart min Tove-tatuering. Det blir den finaste jag har, vet inte om det är bra eller dåligt. Många verkar tro det skulle vara jobbigt att gå med kvinnor tatuerade på kroppen. Det är fel. Jag har tre nu. De är mestadels förflytna nu. Undanskuffade bland meningslösa minnen som födelsedagsfester och lukten i gammelmormors källare.

Mitt märkligaste minne är en dröm jag hade ibland då jag var yngre. Det är känslan av ett material. Ett föremål i min hand som på samma gång är lent och strävt, hårt och mjukt, obehagligt och skönt. Ibland kan jag återskapa den känslan. Det är kanske min bästa känsla.