Jag vill ändå ha en fräknig tjej. En som är hundrasextioåtta centimeter lång och har sitt råttfärgade hår i en slarvig knut.
Igår trodde jag mig se någon form av vändning på min svacka. Under dagen och kvällen uppmärksammade jag inte mindre än fyra vackra kvinnor i olika parker. Mot kvällen träffade jag en som verkade trevlig också. Vi pratade gott och länge, spelade gitarr med Raymond & Maria-låtskrivarbröderna och kedjerökte. Jag tyckte vi hade ganska mycket gemensamt tills jag fick reda på att hon snart skulle fylla sexton. Lurad och lite besviken gick jag hem ensam igen. Men vi hade ju ganska mycket gemensamt, trots allt. Var det inte riktigt bara för hon råkade vara nypubertal?
Nu ikväll prövade jag för första gången takets potential som uteplats. Förutom att det är brant, saknar staket och är ganska högt var det fint. Tre fiskmåsar skrek över mitt huvud och upprepade gånger försökte de sig på någon form av attackmanöver. Kanske satt jag nära boet. Utsikten var i alla fall fin.
Så vill jag säga att jag är glad för din skull och hoppas du får det bra. Jag blev kanske lite ledsen, jag ville ju fortfarande att det skulle vara jag och kanske trodde jag fortfarande att det var så det skulle bli om än lite senare eller om några år eller så. Att det fortfarande bara finns en jag håller av förutsättningslöst och bara en jag vill ha ett liv med. Jag säger det inte igen, det vore ju oförskämt, men på bloggen får man väll skriva vad man vill. Ingen är ju tvungen att läsa.
Hur ska jag hitta tillbaka till min romantiske sinnesstämning? Jag behöver nya teorier. Fortfarande saknar jag inspiration i livet och fortfarande saknar jag ens en skymt av någon som kan ge den.
Igår trodde jag mig se någon form av vändning på min svacka. Under dagen och kvällen uppmärksammade jag inte mindre än fyra vackra kvinnor i olika parker. Mot kvällen träffade jag en som verkade trevlig också. Vi pratade gott och länge, spelade gitarr med Raymond & Maria-låtskrivarbröderna och kedjerökte. Jag tyckte vi hade ganska mycket gemensamt tills jag fick reda på att hon snart skulle fylla sexton. Lurad och lite besviken gick jag hem ensam igen. Men vi hade ju ganska mycket gemensamt, trots allt. Var det inte riktigt bara för hon råkade vara nypubertal?
Nu ikväll prövade jag för första gången takets potential som uteplats. Förutom att det är brant, saknar staket och är ganska högt var det fint. Tre fiskmåsar skrek över mitt huvud och upprepade gånger försökte de sig på någon form av attackmanöver. Kanske satt jag nära boet. Utsikten var i alla fall fin.
Så vill jag säga att jag är glad för din skull och hoppas du får det bra. Jag blev kanske lite ledsen, jag ville ju fortfarande att det skulle vara jag och kanske trodde jag fortfarande att det var så det skulle bli om än lite senare eller om några år eller så. Att det fortfarande bara finns en jag håller av förutsättningslöst och bara en jag vill ha ett liv med. Jag säger det inte igen, det vore ju oförskämt, men på bloggen får man väll skriva vad man vill. Ingen är ju tvungen att läsa.
Hur ska jag hitta tillbaka till min romantiske sinnesstämning? Jag behöver nya teorier. Fortfarande saknar jag inspiration i livet och fortfarande saknar jag ens en skymt av någon som kan ge den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar