Jag bjöd Tove på pizza och fick komma hem till hennes fina lägenhet och allt går bara rakt in i hjärtat och jag fick dricka te ur blommkoppen. Böckerna, Bengt, sängen, tvn, bordet, grannarna som tittar på tv, utsikten, lukten, så många minnen. Hela tiden vill jag bara vräka ur mig allt jag känner, säkert skulle det kännas bättre även om hon bara ber mig ge upp. Samtidigt vet jag ju att det säkert bara är jag som mår bättre av det och kanske skulle Tove bara tycka det var asjobbigt och jävla kille varför ska du komma här och komma och herregud jag är ju över dig för länge sen.
Det var så himmla fint vi lyssnade på Edith Piaf och pratade ganska lite och om jag inte mest hade haft ångest för jag skulle bli tvungen att gå och lite rädslan för kanske hon bara ville jag skulle gå så skulle det vart min bästa kväll på jättelänge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar