Det värsta är inte att vara ensam. Även jag kan tycka det är skönt att se en film för sig själv en fredagkväll någon gång ibland. Det är värre när man känner att man inte har något alternativ. Som att även om det var dricka öl och dansa jag ville, så var det ingen som ville göra det med mig. Det är värre. Jag brukar kanske tycka jag är ensam, men inte jätteensam. Jag har ju alltid någon att umgås med i alla fall? Igår var det fredag. De flesta jag ringde till svarade inte. Några skulle på fest dit man behövde biljett. Några skulle iväg med sina pojk/flickvänner. Några var på middag. Egentligen ville jag nog mest titta på film och sova. Men det spelar ingen roll. Det är tanken som räknas.
Det allra värsta är när man märker att ingen längre ringer utan att vilja något, och när man ringer någon annan utan att vilja något får man höra "Jaha, vad ville du då?" Eller tänk att du tittar på en romantisk komedi. De flesta skulle tycka det var ganska konstigt bara att gråta på slutet. Men tänk att du inte bara gråter på slutet. Tänk att du gråter så fort någon visas uppskattning. Så fort det antyds att någon tycker om en annan. Det är patetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar