En parodisk röst förklarade för mig, att vuxna människor inte bör vingklippa sig själva. Jag tyckte det var fint sagt. Ofta ursäktar jag mig själv med att jag inte är vuxen. Samtidigt, i en annan del av mig själv känner jag mig gubbigare än någon annan jag känner. Gubbigare än fyrtio.
Känslomässigt vingklipper jag mig själv ganska ofta. Antingen går jag in i förhållanden fortare än kamraterna dricker upp sina öl, eller så tycker jag synd om mig själv för jag ju aldrig kommer hitta någon som gör mig lycklig. Klassiskt, destruktivt, självförvållat. Nog om det.
Igår var jag hos min tatuerare och förklarade min nya idé. Min första riktiga flickvän, Emma N, fick sig en tatuering när vårt förhållande tagit slut. En liten fågel på min högra hand blev det, som symboliserar hennes namn i min telefonbok. Nu känns ju detta helt överspelat och den tidigare så betydelsefulla gråsparven är inget annat än just en gråsparv. Varför ska Emma ha en tatuering, när inte Tove har det, tänkte jag en dag. Att ta bort gråsparven är ju inget alternativ, alltså måste jag göra något till Tove. Men jag är ju inte dum. Jag inser ju också att risken finns att jag säger likadant om toves tatuering om ett par år. Så jag hittade på en ny regel; varje gång jag avslutat ett förhållande som varat över ett år ska detta dokumenteras på min kropp.
Kul tänkte jag, det är alltid roligt att ha en anledning att tatuera sig. Och så många fler förhållanden ska jag ju inte ha, nästa ska ju vara jättelångt. Toves tatuering kommer bli jättefin och ganska stor. Eller egentligen kanske det bara är en del av den som tillägnas henne, men hela saken kommer bli stor. Tove och jag ska avbildas i en eka. Ekan symboliserar den varma sommardag 2006 då vi var ute på mälaren i hennes lilla båt en hel dag. Vi badade, åt och skrattade. Jag tror jag brände mig också. Jag brukar göra det. Dessutom hade jag svårt att sitta i flera veckor efteråt. När vi hade sex, guppandes på farleden, fick jag ett jättestort sår på svanskotan. En sån där dag man minns.
Hursomhelst så ska Tove avbildas som en katt. Tove var ju katze när vi träffades. Jag ska vara en apa. För jag är en apa. Vi ska ro omkring på mitt skulderblad.
Förmodligen kommer detta innebära att jag får lite lättare att komma ur den ravin mina känslostormar blåst ner mig i. Dessutom får jag ännu en snyfthistoria att dra på krogen. Det kommer å andra sidan inte kommer hjälpa mig ett skvatt, då jag ju slutat ligga med folk.
Slutsats; var ihop med mig över ett år så får du en tatuering. Lämna kontaktuppgifter om det låter intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar