I kanske november eller så träffade jag Emma på Ace. En dejt och en relativt fin natt senare blev hon ihop med någon annan, men det kändes ju inte som hela världen direkt. Hur som helst så stod jag och tänkte på henne när jag väntade på tunnelbanan för några dagar sedan. Det vanliga typ, undrar vad hon gör, och funderar på det hon sa om att vi bara fått se det bästa av varandra.
Så kommer hon gående där med nyfärgat hår och stort leende och ser allmänt snygg ut. Här står jag oduschad och nyvaken tänkte jag, men okej jag hälsar väll nu när hon ändå kommer gående rakt mot mig. Det finns ju inte direkt några naturliga flyktvägar längst bort på brommaplans tunnelbaneperrong heller. Det trevligt att träffa Emma. Vi pratade om indiepop och svartklubbar några stationer. Jag var trött och lite långsam och Emma hade det lite knackigt med killen. Hon berättade att dom ju bara slängt sig in utan att lära känna varandra. Ungefär som jag brukar, tänkte jag.
Sms-konversation inledd av mig, elvatiden samma kväll:
-Cigarett?
-Jag kan inte, är inte hemma just nu. Men gärna en annan gång.
-Bitch!
-Manshora!
-Britney!
-Goofmaster!
-Godnatt!
-Puss!
Dagen efter fick jag en poke på facebook. Jag borde bli jätteglad och ringa släkten för att berätta. Jag älskar flörtar och jag älskar uppskattning kanske särskilt från upptagna kvinnor men nej jag kan inte uppskatta det här. Det är tråkigt när man inte kan ge människor en chans. Jag menar, jag har ju alltid varit den som från början uppskattar de flesta. De tiderna är kanske förbi. Jag är trött på människor. Jag orkar inte känna människor.
ps.
Jag svarade med att bjuda in Emma till gruppen "Enough with the poking, let's just have sex". Idag pokade hon igen.
ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar