Men vart är mamman?

Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor. Det är så himla många. Idag såg jag filmen Levity. Den handlar om en man som avtjänat tjugo år av ett livstidsstraff då han mot sin vilja blir frisläppt. Egentligen brydde jag mig inte så mycket mer än så. Jag blir berörd. Av allt. För övrigt en riktig skitfilm. När huvudpersonen var ung dödade han en sjuttonårig pojke. Nu vill han bli förlåten av sjuttonåringens syster, och i slutet tar han en kula för sjuttonåringens systers son. Som dessutom är döpt efter sjuttonåringen. Skitfilm.

Juno är den senaste kvinnan i mitt liv. Hon är smart, rolig, vacker, sexton, allt man vill ha. Filmkärlekar är nästan 

ännu svårare att förhålla sig till än verkliga. I vilket fall bestämde jag mig för att döpa en av mina döttrar till just Juno efter att ha sett filmen. Tove, Ebba och Juno. Jag vill nog inte ha någon son, dom har inte lika fina namn. Jag går och improvisationsnynnar på deras namn ibland. Tove, Ebba och Juno.

Det är svårt att hitta mammor bara. Match.com finns ju alltid, men det känns så väldigt fel att betala för ett konto. Kanske lite att man måste nästan gett upp i riktiga världen innan man provar. 

Nu måse jag dessutom hitta en kvinna som är exakt som Juno, utan att vara Juno. Det skulle ju bli skittöntigt när vi får vår dotter sen.

ps. Idag har jag tjänat jättemycket pengar. Call me! ds.