Analys till Kajsa

"kajsa sa...
ibland undrar jag hur seriös du är och hur mycket som är ett skämt och ifall du är så desperat som du verkar och ifall du tror att du kommer träffa någon om du letar ögonen öronen och själen ur dig. och om du bor kvar i stockholm! kom igen, flytta någonstans, flytta ifrån alla ex och allt bagage. jag tror att det ibland räcker att fly geografiskt. och så ibland, nästan hela tiden, vill jag bara säga CHILLA.

puss och kram från kajsa

den 14 april 2008 00:18"


Ibland tror jag på den gamla tesen, att det finns en för alla. Eller kanske högst två eller tre, men att det definitivt inte finns obegränsat med kärlek till var och en. Att det gäller att veta sin chans, känna sig själv, veta vad man vill när man vill det.

Ibland tror jag kvinnor är kvinnor, kärlek är vad man vill och don't worry be happy. Men oftast inte.

Mycket handlar nog om rädslan, vad händer om jag missar? Men herregud, du är ju tjugo år! Varför stressa, en del hittar inte sin kärlek innan trettio och andra inte före femtio, ta det lugnt!

Det är dit jag behöver komma, och jag måste inse att fast livet är så kort så finns det tid.

Att det viktiga inte är kvantitet utan kvalitet är en teori som jag utan problem applicerar på de flesta aspekter av mitt liv.

Klart du ska röka, det viktiga är att man har kul så länge det varar. Klart du ska knarka, det viktiga är att man har kul så länge det varar. Klart du ska hoppa över stupet, det viktiga är att man har kul så länge det varar.

Jag anser hela tiden mitt liv vara i stunden. Jag kan inte vänta på något, och jag kan inte planera eller spara. Vill jag ha något, då skaffar jag det genast, och jag är van att få vad jag vill, när jag vill det. Dessa egenskaper ger mig två alternativa tankegångar; antingen kan jag tänka att det spelar ingen roll när det kommer, eller hur länge det varar, bara det är riktigt bra under tiden. Eller så är det bråttom. Jag kanske dör imorgon eller dagen därpå. Jag vill ju ha det nu.

Klart är att jag inte tror man hittar när man söker. Kanske att jag försöker prata av mig mitt sökbegär, samtidigt som jag kanske lyckas analysera mig själv såpass att jag kan gå vidare utan mitt begär. Jag vet allt du säger, och jag vet att det mesta jag säger uppfattas som antingen idioti, girighet eller bara en fullkomligt oproportionerlig naivitet, men att tala om det för vad som i teorin skulle kunna vara hela världen kanske kan hjälpa mig att ta mig därifrån?

Ibland vill jag såklart flytta, börja om, men frågan är om det hjälper? Kommer jag bara starta samma röra i en helt ny stad, ligger problemet inte helt hos mig och spelar egentligen omgivningen ens en roll i min röra?