Jag tar tillbaka allt ont jag skrev om musik igår, och inser att det bara handlar om min obefintliga självbevarelsedrift. Ska det vara så svårt att välja musik man borde lyssna på, istället för musik man känner som?
I morse gjorde jag slag i saken och laddade ipoden med Sam's Town. Ni kan säga hur många gånger ni vill att Killers bara är ytlig plastpop, få kan beskriva mig så väl i ett paket utan ångest, med vårkänslor.
"It’s funny how you just break down
Waitin' on some sign
I pull up to the front of your driveway
With magic soakin' my spine
Can you read my mind?
The teenage queen, the loaded gun;
The drop dead dream, the Chosen One
A southern drawl, a world unseen;
A city wall and a trampoline
Oh well I don't mind, if you don't mind
'Cause I don't shine if you don't shine
Before you jump
Tell me what you find when you read my mind
Slippin’ in my faith until I fall
You never returned that call
Woman, open the door, don't let it sting
I wanna breathe that fire again"
"Can we climb this mountain
I don't know
Higher now than ever before
I know we can make it if we take it slow
Let's take it easy
Easy now, watch it go"
Seriöst, jag får lyckoryck av denna plastpop. Ni vet sådär så man inte kan låta bli att knäcka huvudet lite fram och tillbaka, axeln rycker i takt med musiken, eller det kanske förresten bara är jag som inte lyssnat på musik nästan alls på så himla länge? Abstinensen gör sig till känna först när man luktar lite på drogen?
Hur som helst
I feel good
Tyvärr hinner jag inte se solen för jag måste sitta och jobba i mörka bunkern i kanske två veckor (sen är det augusti och regn)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar