På högstadiet hade jag en god vän vid namn Madelene J. Ofta var jag nog lite hemligt förälskad i henne, men det gjorde inget. Det känns lite som vi alltid tagit hand om varandra, på något vis. Numer ses vi inte så ofta, men ringer varandra någon gång ibland, när vi har kärlekskris eller så.
00.30, Ältar, ältar i huvudet;
Varför Tove, varför Tove? Åka båt åka båt. Kan jag verkligen gå på festen och vad kommer hända där egentligen? Varför Tove? Varför Madeleine? Varför Emelie? Slut var så jävla bitter. Nej, varför tovemadeleineemelie, varför är jag ett jävla asshole och aldrig fattar vad jag har förrens jag inte har det jävla kille lägg ner nu lägg ner lägg ner lägg ner lägg ner.
00.40, Sms
"Jag älskar dig min vän. Du är det vackraste som finns, glöm inte det"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar