Är det något jag tycker sämre om än mitt eget känsloliv måste det vara medier. Alltid ska de skriva om antingen fullständigt irrelevanta saker, eller saker de inte har en aning om. Värst är som ni vet gratistidningarna. Särskilt illa tycker jag då om dessa monster i fula jackor som jagar mig varje morgon. Särskilt illa tycker jag då om han med det självbelåtna leendet, stora röda prasseljackan och en gigantisk reklamskylt på ryggen som täcker halva gången från fridhemsplans tunnelbanestation till västermalmsgallerian varje morgon. Fast honom kanske det mest är synd om, egentligen. "Men sluta för guds skull le när du står har med en jättelik skylt på ryggen, stockholms fulaste jacka och stockholms fulaste keps med stockholms sämsta tidning i handen" vill jag skrika varje morgon.
Såklart har jag inte öppnat någon skvallertidning, däremot har jag följt rapport slaviskt den senaste veckan. De flesta brott kan jag ändå relatera till. Eller på något vis förstå. Att man kan tänka, att visst var det jävligt onödigt att döda killen, men jag förstår att du var arg. Eller du behövde väll inte råna banken, men jag förstår att du behövde pengar. Men det här? Jo, jag såg en liten flicka cykla längs vägen, så jag tänkte att om jag inte skulle ta och döda henne och gräva ner henne i skogen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar